bondhoran

jag har ganska många vänner. Ganska många som jag har vecklig kontakt med. Och ännu fler som jag är bekant med. Och tusentals som jag hälsar på.

Visst är det sjukt hur man hittar varandra? Hur två människor av en slump träffas och sedan påverkar varandras liv. Man blir vänner.

En av mina bättre vänner heter Martin. Han är sex år äldre än mig och började alltså högstadiet när jag började skolan. Så vi har aldrig gått i samma skola, men han kommer ifrån Korsberga, stället där jag gick i grundskola.

jag visste vem Martin var men eftersom han var så himla mycket äldre än mig så tänkte jag aldrig speciellt mycket på honom. Det enda jag minns är att det pratade mycket om honom när han var nära att sätta livet till efter att ha krockat med en älg på sin cross.

I tvåan på gymnasiet blev jag och min kompis malin samt några nadra tjejer inbjudna till en fest i Korsberga. Vi hade aldrig umgåtts med folk från Korsberga innan (bortsett från min klasskompisar som jag håller ihop med än i dag).

Det var jätteroligt. Jag minglade runt och det blev ett himla liv. Det som händer sedan är att Martin drar in mig på toaletten. Han ville prata. Och det gjorde vi. Han pratade och frågade om min kompis Malin. Han tyckte att hon var jättesöt etc. etc.

efter det har saker och ting bara rullat vidare mellan mig och Martin. Vi snackade. Vi festade. Vi träffades. Vi kollade på film. Vi ringde varandra. Vi pratade kärlek med varandra.

Helt plötsligt har det gått snart 5 år.

idag kom jag på en sak. Fy fasen var den människan har hjälpt mig med många saker. Jag hade inte varit samma människa om det inte hade varit för honom. Han ger mig mod. Han gör så att jag vågar vara mig själv. Utan att han vet om det. Tack.

Jag saknar honom. Fruktansvärt. Ibland känns det som om vi glidit ifrån varandra. Fast jag vet, att när han kommer till Korsberga i sommar kommer allt vara som förr.

På måndag jag gör ett nytt försök att se Metallica. Blir lite fnitrig av tanken. Det är en bra grej.

Idag tännkte jag lite på den sista, och roligste, tiden i Piteå.

För snart ett år sedan hängde alla konstant, grilldoften satt i väggarna kring ankarsområdet och till och med i skolans korridorer hördes skratt.
Ja, det var en underbar tid och jag är så oerhört att jag kan minnas tillbaka min tid som student med glädje.

Just nu skulle jag inte allt tacka nej till lite sista-tiden-i-Piteå tid.



Hängde ganska mycket på kåren för att njuta av frallor och kakor.



Daniela och jag delade på en bira innan en rolig kväll. utan för Piteås träkyrka med högt kulturhistoriskt värde.



Maffia de lugg



Klockan 05.00



Ronja Rövardotters vårskrik.



man sov på dagarna



Sedan beundrade man gårdagens bravader.



Visst var man lack på skolans sista lektioner...



Men det var inte så farligt, det var mest redovisningar och sådant.



Vi hade en del mimande, allsjungande på redaktionen.



äckliga katten



Grilarna var tända överallt på studentområdet. Dygnet runt.



Alla verkade helt plötsligt känna alla.



Sorry! Men var bara tvungen.



K*ull-k*kn och mackan.



Lite bränna hann vi med att få också.



Jag hade camping i min etta de sista dagarna. Och jag och grannen emily hade vårdnanden varannan timme.



Vi ägde lofgången på 3:dje våningen. Plus tillhörande trapp.



Hon hade halsbränna. Sjuk halsbränna.



Vi shoppade även en del.



Friends forever.



Ryssk voda känns inte lika lockande längre.



Sekvens efter stukad for och innan mordförsök genom att skjuta ner han med pulka från brandtrappan.



Nu är minnerna från Piteå bara drömmar. Tankar. Minnen.

Men de sitter fast-etsade.

Tack grabbar!

Jag har funderat på en sak ett tag, och nu är jag verkligen sugen. Det hela gäller en rakning. Inte av ben, de har jag gett upp för längesedan. Jag ska raka håret.

Jag tänker inte göra en Brittney Spears- utan en Coco (Stings dotter).

Look at this. Det skulle blir göööör snyggt på mig.



lite på sidan.



typ.



Hajar ni?



Lite som så



Rock´n roll



Skulle inte jag passa i det?!?!



Fast visst hade det varit himla härligt om man var lika snygg som henne med.

Anyways. Daniel, ska vi ha en rakdejt med din punghårstrimmare?

heter Ida-Maria. Och hon och hennes pojkvän har nyligen blivit med lägenhet. i Stureby. och som kompensation för att Ida missade den kanonbra hänget igår bjöd hon in oss på bullkalas i nya lyan. Mycket lyckat. Hon är ialla fall förlåten nu.. nästan.



Finaste fönstret



Upp-och-ner Urban bor än så länge kvar i lägenheten



Himla fina dörrlås



Fantastiska luckor



Karlsson på kokainet



"...så att klockorna stannade"



Strauss var hemmastadd



Dalle försöker se smart ut



Goa bullar



Fröken Avrin kom och visade sitt anlete



Min vän den.... sammanbita...bagarn



Dani funderar "shold i stay or shold i go?"

NATTI NATT!

Du svettas och fryser samtidigt.
Du kvider för värken är så stor.
Magen står ut en halv meter i luften.
Du gråter, kvider och vrider på dig.
du kan inte ligger i en ställninging i mer än tre sekunder.
Du försöker värja dig mot värken.
Du svär mot den enorma ondska som frodas i din mage.
Du springer runt på din 19 kvadrat utan mål.

Fan. jag hatar att ha mensverk!

Sol, bira, vänner.

Kan en eftermiddag bli bättre än så?





















Fin dag!

Idag är sista dagen innan helg. Så oerhört skönt. Det går inte ens att beskriva känslan av att veta att imorgon när jag vaknar får klockan vara hur sen den vill.
Jag är ledig i helgen. Jag är så nöjd!
Till råga på allt har man fått lön. Och ikväll blir det förhoppningsvis en bira eller två.

Idag ska jag låtsas att jag är cool Kate moss. 
 
hej hej

OJOJOJ. Pensionen snart eller? Idag har jag en grymt molande träningsverk i ljumskarna. Igår var jag och tränade spinning.
Men måste ge en stor eloge till ledaren Lima Roberts som håller medelspin  vid Sveavägen halv åtta på tisdagkvällarna. Hon gör faktiskt spin lite roligt, och så har hon skapligt bra musik. Istället för Gunter kör hon Hives. Ett steg i en bra riktning.

I övriskt skapade jag ett facebookevent igårkväll. På lördag är det häng.



"Fira in våren i Vitan (som jag säger eftersom jag är en äkta Stockholmare), jag menar (för er oinfödda 08:or) Vitabergsparken (T Skanstull).

Ta mer er picnicmat, grille, spel, en bra bok (om du är en nerd) och häng. Det kommer bli roligt, sen får vi se vart dagen leder.

Start 14.00

OBS! om vädret är för djävligt, kommer inte jag. "

kom dit!

mmmm. körv!

Dagsplanering: Jobba, träna, hämta maja, laga mat, ta hand om maja till 19.00, kolla på rent hus och sen svt-play.
Ibland tycker jag att jag låter som en rikgtig karriärsmamma. haha!

BRÖL!

Något helt sjukt hände mig innan i mitt så annars ointressanta liv.
När jag tog upp mobiltelefonen hade den blivit spegelvänd. Har detta hänt er någon gång? Jag tror det är ödet som vill säga mig något- men vad?


teleflistan omvänd



Helt fel meny



mudlaaremak=Kameraalbum

I övrigt shoppade jag lite eftersom jag fick gå tidigare från jobbet. Ett impulsköp blev det med, ett par skitsnygga skor (högklackade). Jag kan inte gå i högklackat på ett graciöst sätt, men det kunde inte expiditen heller och hon sa att man kunde gå i dessa.

Igår hade jag pess-trist. Så tråkigt att jag till och med städade toaletten och tvättade en maskin tvätt.
Sen så gick jag och handlade. ägg, bananer, ost.
Visst låter det som en givande eftermiddag?

Men sen.

Träffade Kattis och vi gick och fikade samt spelade kort. Lite nördigt kanske, att spela kort på ett café, men vad mysigt det var.
Repris på det alltså.

I övrigt försöker jag frenetiskt att ladda upp videoklipp på bloggen. Går sådär måste jag säga.

Idag blir det jobb, hämtning av unge samt matlagning till unge. Sedan spin. Sen ska jag köpa en ny bok. Läste ut "svensk maffia" vid frukostbordet. Alltså, till er som ej har läst den- Gör det.

Måndagar är INTE roliga. Det är som om hjärnan ställer in sig på att man ska må piss och tycka att allt är äckligt och att allt är segt.
Jag vill aktivera mig men vet inte hur.

Lyssnar på Lily allen och ska snart laga mat till ungen. Städning av råtthålet ska jag väl försöka orka med också. Det som är tråkigt just nu är att man inte har något speciellt att se fram emot den närmaste framtiden.

Inga planer liksom, ingen resa, inget besök. Det är blankt. Bara jobb och träning.

Men i helgen (om vädret tillåter) vill jag hänga i en park med en vinare som sällskap (och kanske några vänner) och bara lalla. Det vore toppen.

Igår avslutade jag ett kapitel av tre som kommer sluta den närmaste tiden.
Igår arbetade jag min sista dag som timvikarie i hemtjänsten här uppe.

Jag har kommit underfun med att jag är djävligt kass på att säga hej då. Särskilt när man inte vet, eller tror att man kommer se varandra igen. Det är märkligt.
Förra året lämnade jag Piteå, men då visste man ju att de som man vill träffa, skulle man träffa igen.
Men med gamla människor är det mer vanskligt, även om jag skulle jobba där igen så är det  ju inte säkert att de människor man saknar lever.

Vemodigt var det samtidigt som det var skönt. Och man lär sig så mycket och jag har gjort det. Jag har träffat så många fräna människor som ger mig framtidstro och hopp på livet.

Det kärleksfulla paret som efter 60 år tillsammans beter sig som nyförälskade.

Damen som är änka och som sitter stilla och tittar ut över sin trädgård varje dag, men som trots det kan skratta.

Herrn som skilde sig men lever som en player även i sin 90-åriga ålder.

Den rullstolsbundna damen som raggar hej vilt på alla killar.

Ja, många kan nämnas. Ni har en plats i mitt hjärta. Ni har lärt mig saker. Tack.

identitetskris, kärleksbesvär och ingen självkänsla.

Ord som förknippas med tonåren. Ord som man lär dig att handskas med. Ord som någon gång kommer att växa bort.

Min fråga är när? När kommer man att vaka upp och slutar bry sig om vad andra tänker, sluta fundera över kärleken- den kommer, eller hur? Sluta dra sig i fläsket och sluta fundera på vem man är- man vet det.

På något plan ser jag mig fortfarande som tonåring. Alla de där sakerna som tonåringar delar delar även jag med dem.

jag har inte hittat mig själv, jag bryr mig förmycket om vad andra tycker och jag vet fortfarande inte vem jag är. Visst är väl saker bättre än det var då, men inte tillräckligt som jag hade hoppats att de var när jag var 15 och blickade fram mot mitt 22:a levnadsår.

13 år. Jag började på högstadiet. En helt ny värld öppnades. Från att ha varit en tyst tjej utan någon som helst identidet blev jag någon. I min lågstadieklass var vi två läger med tjejer som stred. Jag var alltid i mitten, men tvingades av min bästis att delta i hennes läger. Hon (min bästis) var den som blev bjuden till fester, jag var bjuden för att jag var bästis med henne...
Men i 7:an hände något. Jag var trött på att vara osynlig. Och från att ha varit en tapet började jag färga håret mörkare.

14 år. Jag fick mersmak på att synas. Jag bröt upp med min bästis. Jag minns att jag såg en JC-tjej i en reklambild i veckorevyn. Hon var svarthårtig och rockigt klädd med häftigt linne och röda converse. Trots att hon satt lite i utkanten på bilden tyckte jag att det var hon som ägde den. Jag ville bli henne. Håret skiftade färg till korpsvart och jag köpte linnet från JC som hon hade på sig.
När inte det hjälpte (för att synas) ritade jag i min pappas garderob. Kostybyxor korsades med leksakssmycken och kanpiga tröjor.
Jag blev någon- jag blev en pajas- jag blev hon med fula kläder.

15 år. Men jag ville mer. mer mer mer. Vid den här tidpunkten hade jag börjat umgås med flera tjejer och tillsammans festade vi. Vi smygrdack öl hos kompisar när inte dennes var hemma. Vi plankade in på olika ställen med 16:års gräns.
Nu synstes vi.
Nu syntes jag.
Ölen gjorde mig häftig och kläderna gjorde att jag syntes. Nu fick jag till och med hångla.

16 år. De knasiga kläderna behövdes inte längre. Inte så mycket i alla fall. Jag ville gå ett steg tillbaka men samtidigt tre steg framåt. Jag började på medieprogrammet. Gymnasiet. Flera elever. Svårare att synas. Fester blev det men samtidigt var jag rädd. Jag visste egentligten ingeting.
Vilken plats skulle jag inta? Var platsade jag in?
jag fick i alla fall min första pojkvän. Den första jag kysstes med nykter. Den första som sa att han älskade mig som jag inte har några släktband med.
Han gjorde slut med mig.
För att han kompisar tyckte jag var för omogen.

17 år. Under den här tiden hade jag börjat gå ner i vikt. För att platsa in. För att bli en i mängden igen. Jag ville inte synas. Jag ville bara vara.
Under sommaren träffade jag en kille, ganska intensivt. Men han slutade höra av sig till mig. Jag bytte kärlek och umgänge mot en ny kompis. Jag träffade anorexian.
jag var själv och ensam i ett halvår. Jag minns knappt något från den tiden. Fast jag kunde se ljuset i tunneln innan jag dumpade herr ätstörning.
Ljuset var fest. fest hon nya bekantskaper.
Jag träffade återigen den gamla sommarflirten och vi var tillsammans. Jag pendlade till Norrköping och han till Vetlanda.
Men helst plötsligt dycker en till kille upp, vad hande hänt? Varför var jag så attraktiv nu (till berättelsen var att jag vägde 55 kilo till 180 cms lång kropp).
Jag dumpade sommarflirtskillen och blev ihop med nästa.



18 år. Den nya killen var jag faktiskt inte ihop med mer än 2 dagar av mitt 18åriga år. men. Under tiden med den sista killen gick jag upp grymt mycket i vikt. Visst mådde jag dåligt över det ibland. Hemskt dåligt. Jag beställde hem några piller som skulle göra så att man inte hade sötsug och jag tränade mycket.
Men de kilorna jag snabbt hade lagt på mig gick inte bort.
Jag var rädd, så rädd, att jag skulle bli samma person som innan jag träffade killen. Ensam. rund. ingen.
Visst, han sa att han ville att jag skulle må bra. och han älskade mig.
men jag trodde ändå stenhårt på att om jag ginte gick ner så skulle han dumpa mig. Och det ville jag evrkligen inte. För vi var självfränder.

Denna kille gjorde slut med mig natten innan min uppkörning. 2 dagar efter min 18års dag.

Han gjorde slut med mig för att jag var tjock ingen. Jag  var tillbaka till ruta ett.

Pateiskt  supande. Hejdlöst hånglande. Vem var jag? Vem är jag? Vad fan gör jag här?



19 år. Jag flyttade ifrån skiten. Och till en viss del kändes det bättre. Nu hade jag min chans. Jag skulle kunna skapa en helt ny identitet. Ett nytt jag. Jag kunde spela den som jag precis ville vara.
Det gick inte så bra. men trivdes gjorde jag. Och visst lärde jag mig lite om självständighet, självkänsla och alla djälva kroppsideal.

Men visst, jag försöker än idag supa mig snyggare. Jag traggar än idag med vikten och fortfarande vet jag inte vem jag är.

När ska jag vakna?!

Det här med hår är ju ett jävla påfund. MEN om man nu ska försöka tänka långsiktigt, och det gör jag, så måste jag göra drastiska förändringar med mitt.
Jag tror faktiskt att jag kommer bli flintis annars. fred flintis! Hur roligt är det?

Saken är den att mitt hår har sedan tidig tonår misshandlats. Och just nu tror jag ayy jag sprakar på det medans det ligger ner. Det kan verkligen inte försvara sig.

SÅ

PLAN: Jag vill ha långt hår. MEN hur många platina blonda tjejer har ni sett med långt hår (som EJ har extentions?) exakt. Håret går av.

SÅ jag ska tona håret askblont. Låta det vara i nåra år.

(SE BILD FRÅN FÖREGÅENDE INLÄGG)

Lyssnat lite på The postal service idag. textraden i rubriken kommer från låten"The District Sleeps Alone Tonight". Bra skit.

Men för att relatera till rubriken.

Har ju som sagt en enorm livsstress för tillfället. Vad ska jag göra efter sommaren? Vad vill jag? Vart ska jag bo? Hur ska jag livnära mig?

Stockholm, Vetlanda, Oslo, Växjö .Ut och resa utomlands?

Vad fan ska man göra. Det är jobbigt.

Helst av allt vill jag ha en fast punkt. Tänk egen lägenhet, fast jobb, betalt semester.

Kul. Mitt liv är helt felplanerat. Jag pluggade då det fanns jobb och söker en fast punkt då det är helt kört.

Nu ska jag i alla fall ligga i sängen till det är onsdag. Fiiiiint det!

Nu huserar jag i Stockholm igen efter nästan en vecka på Småländska höglandet. Vemodigt och skönt på samma gång att vara tillbaka, men snart vistas jag i småland på heltid igen.

TISDAG:











ONSDAG:

































TORSDAG:









FREDAG:















LÖRDAG:



























den bjuder vi på. dubbelhaka har ingen dött av.



SÖNDAG:











MÅNDAG (idag)









(PS. ej försök till pörr, bilen som jag övningskörde med och kört av diverse bildelar med, som jag haft en förälskelse i och bla bla bla ska skrotas, thats why)

Barndommen är ganska förenderlig. Som barn förändras man fort och från ett år till ett annat.

inget visar det så tydligt som när man kikar i gamla skolkataloger.

Vem är jag? Gissa. Rätt svar återkommer jag med...

Klass 1.



Klass 2



klass 3



klass 4



Klass 5



Klass 6



Klass 7



Klass 8



Klass 9



Medieprogrammet 1



Media 2



Sista året hittade jag ej, men men. Gissa på nu gott folk, gissa på!

Tänkt var tre små bokstäver kan göra en glad. Separata är de meningslösa. ordet "söt" gjorde mig väldigt glad idag. Im hot girlfriend. mhm! I övrigt är vädret magnifikt och jag mår utmärkt. Snart är jag hemma i småland. Inte ens ett dygn.

Kära SL!

Kontrollrapportnummer 620474

  

Hej.

Jag heter xxxxx och arbetar som barnflicka åt en nioårig flicka i Stockholm. I arbetet ingår skjutsning till diverse fritidsaktiviteter. Buss och tunnelbana är då ett lämpligt alternativ som vi använder ofta.

I söndags skulle jag transportera mig till Årsta från Rådmansgatan. Vid skanstull var det biljettkontroll och när det blev min tur att visa upp min förköpsremsa frågade kontrollanten mig "hur gammal är du?".

Då förstod jag mitt ödesdigra misstag.

I all min hast hade jag råkat stämpla fel remsa. Jag fick upp barnets förköpsremsa och hade då fått en korrekt stämpel på denne med reducerat pris.

Efter att ha lämnat mina uppgifter till kontrollanten gick jag upp och fick en ny stämpel på min remsa.

Jag ska vara mer noga och hålla reda på de båda remsorna i framtiden och jag hoppas verkligen ni har överseende med detta slarvfel och att vi kan lösa detta.

Så, härmed överklagar jag att jag ska betala 1200 kronor för mitt misstag att ta fel remsa vid Rådmansgatan i söndags.

Tack på förhand och glad påsk

Med vänlig hälsning

XXXXX


Ja, så kan detb gå när inte haspen är på. Ragget gav mig bad luck! Tjenare!

Helgen har bara skenat iväg. Tänka sig. Och jag som trodde att den skulle gå sååå saaaaakta. Men icke. och det tackar jag för: Tack!

Lördag. Strålade solsken fick jag njuta av när jag raggade runt i hemtjänstens bil i Nacka. Men vid halv fem klev jag ur den och försöka ragga upp öl, men systemet var stängt. Fick åka hem och kränga några starka av pappan. Tack,
Sedan segade jag. Åt vitlöksbröd och kollade på simpsons.

Hornstull strand blev det sedan. Men lägenhetsägarna Ida-maria och Simon samt Linnet och Jårdan. Jårdan försökte köpa mig för 20 kronor, men jag kände mig för stolt för det.,

Sedan gick jag vilse i lördagsnatten. men sen hittade jag till tunnebanan. Där satt en hattkille och sov. jag hjälpte honom på rätt tåg och satt och snackade med honom. Han ville sova på min soffa, men jag kände mig för stolt för det.

Sedan gick jag på debaser. Där träffade jag Daniel och två trevliga tjejer från hennes klass. Elin och tina. Vi dansade lite robot dans och linedace. Cider/öl fick jag också smaka på. Dani ville att jag skulle sova hos henne, men jag var för stolt för det.

Sedan gick jag hem, eller till tunnbanan först. Där träffade jag mannen som myntade migg smeknamn "KKK". Det var roligt.

Idag har jag hängt i Årsta, hos Abu. Jag hade ett litet Kill Bill maraton i hans mammas soffa. Sedan gick vi ut på promenad. Vi gungade och var coola.
jaja

Såg trummisen från hellacopters utanför folkets hus i Årsta.

hej hej

Detta läste jag på nyheter24 idag. jag blir rädd. RÄDD men framförallt jävligt äcklad.

" I tisdags sågs en grävling spring rakt in i bebyggelsen i Solna. Den sprang runt i området Haga Norra bland förvånade fotgängare.

Förra månaden syntes även en grävling på Östermalm."



Jag HATAR grävlingar. jag vill heeeem

Härligt när solen kommer fram. Och man ser alla vårtecken. Det spelar ingen roll om man befinner sig i Stockholm, Piteå eller Vetlanda- för det finns några tecken som är likadana överallt. Vårtecken.

- Man blir konstant sugen på öl

- Raggarna börjar att ockuppera gatorna

- Man blir helt ute med sin svarta garderob då vårens färger alltid är pastell.





Dani och Egget någon gång i maj 2007.

Mina bilder är det dyrbaraste jag har. Ögonblick som fraktats via lins och ut till ett papper och fastnat där. Jag sitter och tittar på gamla bilder varje dag.

Jag presenterar: En bild från varje månad

MAJ 2006:



JUNI 2006:



AUGUSTI 2006:



SEPTEMBER 2006:



OKTOBER 2006:



NOVEMBER 2006:



DECEMBER 2006:



JANUARI 2007:



MAJ 2007:



JUNI 2007:



JULI 2007:



AUGUSTI 2007:



SEPTEMBER 2007:



OKTOBER 2007:



NOVEMBER 2007:



DECEMBER 2007:



to be fortsatt....