bondhoran

Vårskolen skiner. Solglasen är på och The magnetic fields flödar ur snäckorna i mina öron.
Jag tänker alltid på kärlek när jag vistas i denna kombination.

"The night you can´t remember, the night I can´t forget"

Jag är nog lite av en romantiker. Jag romantiserar alla kärleksfulla möten, minns dem som lyckliga dagar. Allt därefter glömmer jag. Alla svek, alla nonchalans, allt annat är puts väck och jag lever med dessa minnen som en lite bubbla. Jag har sparat dessa gruvt överdrivna minnerna i en ask som jag öppnar varje gång det är vår.
Synd att det bara är jag som minns dessa minnen på detta viset, synd att det barav är jag som minns händelserna över huvudtaget.



Kommer du ihåg när vi träffades på en förfest. Vi stog utomhus och frös. Sedan gick vi tätt tillsammans ner mot staden och stannade till vid en skyltfönster, vi tittade in och du sa att så som det såg ut i köksmonter, så skulle de se ut i vårt kök. Kommer du ihåg det?

Kommer du ihåg När vi i ett berusat tillstånd gick på efterfest tillsammans. I soffan trevade våra händer efter varandra när vi läste en tidning ihop. Tillslut hånglade vi bakom tidningspappret. Kommer du ihåg det?

Kommer du ihåg när vi gick tillsammans hand-i-hand igenom en iskallt Vetland en hel kväll. När jag skulle gå hem vågade vi inte ta varndras nummer, men tillslut bytte vi. Väntan dagen efter var evighetslång, men till slut skrev du till mig. Kommer du ihåg det?

Kommer du ihåg när vi bråkade en hel kväll, jag skrek och du var ledsen. Sen pallade du en blomma från en blomsterrabatt och kysste mig mitt på gatan. kommer du ihåg det?

Ingen av dessa människor ovan har jag egentligen kontakt med idag, men vad gör det? Jag minns bara det trevliga.