bondhoran

Igår försummades jag över hur mycket saker som i övrigt är ganska betydelselösa kan väcka så starka känslor. Hur de små struntsakerna kan ge hela kroppen gåshud och få en att minnas så enormt mycket.

Följande senario inträffade igår mellan klockan 16.40- 16.45:

Jag satt i en fullsmockad nuss 53:a påväg mot centralen när en kille/man/karl entrade bussen och satte sig brevid mig.
Det var väl ingenting med det, men han doftade.
Han hade rökt en cigarett, en camel light. Han luktade precis som en gamal pojkvän. Rök, handsalva och man.
kombinationen och den identiska doften gav mig rysningar, gav mig längtan och väckte en massa minnen.



Denna kille (forna pojkvän) förknippas också väldigt mycket med November rain, guns ´n roses slagdänga och röda VW bilar.

Vi människor är allt bra märkliga