bondhoran

Klockan är två på dagen. Det regnar ute. Blåser lite. Inne på debaser samlas de som inte har lyckats få biljetter till kvällskonserten. Jag är en av dem.
I baren serveras cola och kaffe.

Nicke Andersson entrar scenen och jublet är totalt.

Hellacopters gör den näst sista spelningen....ever.
Låtarna avslutar varandra och mellansnacket är nere på minimum. Ingen konserttid ska förspillas på onödigt snack.
Mina ben kan inte sluta stampa takten och trots att publiken är väldigt lam tjuter jag och klappar med händerna ganska långt bak.



Dregen gjorde sig återigen redo vid hans forna band och gästspelade på en låt.

Avslutet är oerhört dramatiskt och under piano speandes i moll ger de sig av från scenen. För det är de som lämnar fansen...inte tvärt om.

Men gråten i halsen ger jag mig ut i höstmörkret... Det är tragiskt att ett av de bästa livebanden säger farväl. De är ju trots allt bara hälften så bra på skivorna.
Men nu är det klart... Rock´n roll is dead.