bondhoran

Jag lever. Jag andas och jag tror att jag är mig lik.

Nu har det gått 1 vecka och 4 dagar sedan tåg anlände vid centralstationen i Vetlanda.
Allt känns stabilt.
Dagarna går ut på att vakna, gå med en flicka till skolan. Söka jobb. fördriva tid. laga middag. hämta flicka i skolan. Äta med flickan. titta på TV. fördriva tid.
Allt går kanon- utom att söka jobb.

Finner inte det som en attraktiv sysselsättning, men är mer pepp nu. Måste ha något att göra.

Ska sedemera köpa ett träningskort på Friskis. Dyrare här än i Vetlanda, men sedan är ju utbudet något mera.
Det känns som om jag inte riktigt ännu har hittat min plats i storstadshysterin- men det kommer gå bra...
jag är ju trots allt; Bondhoran från Vetlanda.